Datorspel - roliga spel



Böcker om datorspel

Det är ont om vetenskaplig litteratur inom ämnet datorspel. För en belysning av fältet har jag här valt två angränsande texter på området. Våldsskildringsrådet* har kommit ut med en skrift om datorspel och våld som heter Monstermassakern – datorspelens lockande värld av Jan Christofferson. Där ges en ganska objektiv bild av datorspel, speciellt actionspel. Denna skrift är visserligen inte vetenskaplig men den tar upp en del intressanta aspekter vad gäller motivation. Även Sherry Turkle skriver om bl.a. datorspel i sin bok Ditt andra jag. Texten bygger på olika intervjuer som Turkle gjort med datorspelare, främst ungdomar och barn. I det följande utvecklar jag dessa två författares tankar.


Monstermassakern – datorspelens lockande värld

Jan Christofferson menar att man tränar olika egenskaper och lär sig något av att spela datorspel samt att det är en alldeles speciell typ av inlärning som sker vid spelandet. Det är genom att misslyckas ibland man lär sig rätt taktik. Han räknar upp några punkter som illustrerar detta:

  • Man var oförberedd första gången och man lär sig vad som kommer bakom nästa hörn och vad man bör göra.
  • Man lär sig t.ex. hur mycket ammunition man kan använda.
  • Man lär sig bättre rörelsetaktik.

Det gäller att bli bättre och bättre på allting eftersom efterföljande nivåer är svårare vilket också leder till att spelaren får högre krav på sitt eget spelande. Det räcker med andra ord inte att klara sig med nöd och näppe, då misslyckas man förmodligen i nästa läge. Han påpekar också att man behärskar ett spel bättre om man redan har erfarenhet av liknande datorspel i samma genre. Christofferson menar att olika egenskaper krävs för olika datorspelsgenrer. För äventysspel krävs t.ex. analytisk förmåga och förmåga att bedöma olika situationer, strategispelen kräver strategiskt tänkande (t.ex. förflyttning, målprioritering och hålla med ammunition), actionspelen kräver perception, snabb öga-handkoordination och god simultankapacitet.

Någonting annat som är särskilt intressant att ta upp är de positiva känslor han beskriver att man får genom datorspelande, de känslor som gör att man engagerar sig och vill spela vidare. Överlägsenhet är en sådan känsla och även att spelet går framåt, att man kommer någon vart ger tillfredsställelse. Fler exempel på positiva känslor när man spelar spel är en ”nu ska de få!”-känsla när det går bra i actionspel, en ”puh”-känsla när någonting var på håret men ändå gick vägen och även trygghetskänsla i vissa datorspel. Han skriver dock ingenting om svårighetsgrad eller de eventuellt negativa känslor som skulle kunna uppstå om man är alltför överlägsen och spelet är för enkelt.


*) Våldsskildringsrådet som är inordnat under Kulturdepartementet har bl.a. till uppgift att bekämpa otillåtna våldsskildringar, sprida forskning inom området, att förmedla kunskap om medieutbudet m.m.







Tillbaka till Datorspel