Datorspel - roliga spel



Fallout 2 och frihet

Sherry Turkle menar i sin bok Ditt andra jag (1987) att en anledning till att vissa människor tycker att datorspel av olika slag är underhållande är att de uppskattar det regelsystem som finns där. I verkliga livet kan det vara svårt att få grepp om världen men i spelens värld kan människan få sitt kontrollbehov tillfredsställt. Spelets regler är övergripbara.

Det verkade som om Christine när hon spelade Warcraft uppskattade att ha kontroll över sin stad och sin armé och att sedan ha ett sådant grepp om alltihop att hon t.o.m. kunde få titeln ”skapare”. Johanna tyckte om känslan av att behärska en spelgenre och vara expert på den, kort sagt att ha kontroll.

Alla mina intervjupersoner säger inte uttryckligen att de uppskattar kontrollen och reglerna som finns i spelen men det är säkert sant i viss mån. Spelet gör som man säger till det att göra och fungerar för det mesta rättvist. Samtidigt verkar alltför begränsade valmöjligheter göra spelarna uttråkade. Jag vill inte säga emot Turkle helt och hållet men några utav de personer jag har intervjuat verkar också sätta ett stort värde på frihet, att inte vara alltför styrd av spelet och att kanske inte känna till alla regler. Exempelvis sa Christine att Super Mario Bros hade en förutsägbar struktur som man snabbt fick grepp om och att detta uppskattades av henne när hon var yngre men att detta nu blivit föråldrat och inte värderades i samma grad.

Johan var den som pratade mest om att datorspel inte får vara alltför begränsade. Han tyckte att det måste finnas gott om valmöjligheter som det ju tycks göra i ett av hans valda spel, Fallout 2. Inte ens när man klarat spelet vet man alla hemligheter utan det finns någonting kvar att utforska. Troligen kommer man aldrig att kartlägga hela spelet.

På Johan lät det faktiskt som om Fallout 2 var bra därför att det påminde om verkliga livet och de oändliga valmöjligheter som finns där. Det har helt enkelt tagit sig ett steg närmare verkligheten. Detta motsäger Turkles teori om människans kontrollbehov. Naturligtvis beror det på vilken sorts person man är, olika människor har olika stort kontrollbehov, men Johan är inte den första jag hört tala med stor entusiasm om just Fallout 2. Spelet strävar bort från kontrollen och erbjuder istället en annan sorts verklighetsflykt än den Turkle nämner i det här sammanhanget. Turkle menade att vi rörde oss bort från verkligheten då vi fick kontroll medan Johan och andra Fallout 2-dyrkare istället ser förlusten av kontroll som en möjlighet att kunna göra saker som inte är tillåtet eller lämpligt i verkligheten. Trots att det här spelet vill likna vår värld som den ser ut får man en verklighetsflykt i det att man kan fly från den tillvaro man lever i som hederlig medborgare.

Idag verkar icke-linearitet vara någonting som uppskattas av spelare och eftersträvas av speltillverkare. Inget spel tycks ha uppnått det i lika hög grad som just Fallout 2 men de flesta RPG-spel är mindre linjära än t.ex. plattformsspel och kanske är det därför sistnämnda genre håller på att dö ut. En annan sorts frihet som inte direkt passar in under rubriken Icke-linearitet finns i den nya generationens datorspel som går att spela i multiplayer.







Tillbaka till Datorspel