Datorspel - roliga spel



Grafik i datorspel

Det första samtalsämnet gällde de egenskaper hos datorspel i allmänhet samt hos intervjupersonernas favoritspel som gjorde att de tyckte de var värda att spela vidare. Det jag sökt svar på var om det var grafiken i spelet som spelade störst roll eller mer abstrakta egenskaper (t.ex. verklighetsflykt och struktur). Skillnaden mellan dessa två är flytande och det kan ibland vara svårt att kategorisera vad som är konkret och vad som är abstrakt. I avsnittet förtydligar jag med citat, men också genom att kategorisera under olika teman.

Jag började varje intervju med att fråga vad man satte värde på i allmänhet hos ett datorspel utan att gå in på några specifika spel. Detta sätt använde jag för att kunna få en övergripande förståelse för vad som motiverar över huvud taget. På denna fråga fick jag ganska varierande svar.

Johanna tyckte att det skulle vara lätt att komma in i spelet med en gång. Hon tyckte att atmosfären och stämningen var mycket viktig och att denna skulle vara positiv. Det skulle vara någon form av verklighetsflykt och helst en glad sådan.

”Jag tycker absolut inte om såna här nya spel där det är nån sån här mörk framtid när det är en massa blod och skrik…”

Christine nämnde också ordet verklighetsflykt och avkoppling och jämförde det med TV men påpekade att datorspel var bättre eftersom det var mer aktivt. Man kunde själv påverka och styra.

Johan å andra sidan talade mycket om våld.
”Våld är ett måste, annars kan det lika gärna sticka och dra sig.”

Han nämnde också frihet som någonting viktigt och med det menade han att man skulle kunna göra det man kände för, att det skulle finnas stort utrymme för olika valmöjligheter.

Även Olof var inne på någonting han benämnde stämning, att det inte bara skulle vara roligt att trycka på knapparna utan det skulle finnas någonting mer som han fann väldigt svårt att sätta fingret på. Tetris var enligt honom inte roligt eftersom man på en gång ser alla förutsättningar. Han ville att det skulle finnas en handling och en ny värld som skapades genom spelet.

Nästa steg var att gå in på intervjupersonernas favoritspel och fråga vad som var roligt med dessa. Jag frågade bl.a. vad som var underhållande med respektive datorspel och vad som fängslade och gjorde att de ville spela vidare.

Fina färger i grafiken

Johanna:s första favoritspel var Bubble Bobble. Hon förklarade att det var väldigt lätt att bara sätta igång och spela – man behövde nästan inga instruktioner alls. Just att det var så lättspelat var viktigt för hennes spelglädje, men det var också en fördel att det fanns så många banor (ett par hundra) och så många olika hemligheter att komma på (t.ex. ta reda på vad som händer om man tar ett visst föremål). Hon pratade om någonting hon kallade för ”arkadspelskänsla” eller ”spelautomatkänsla” och menade att sådana spel är lätta att sätta sig in i och att det inte spelar så stor roll vilken bana man börjar på, vilket hon ansåg positivt. Det som fängslade och drev Johanna att spela vidare var att det hela tiden hände så många oväntade saker: ”Man tyckte att man liksom visste ungefär hur det gick till, men plötsligt så fick man nån ny bonus, så trillade det ner en massa konstiga skatter från himlen och man fattade inte vad som hände.”

Det gjorde att hon ville se fler banor och vad som skulle hända där. Hon tyckte även att det var en fördel att man kunde avancera så pass snabbt och komma till nya banor. Dessutom blev man rikligt belönad hela tiden. Stora bonusprylar och positiv feedback var det gott om. Att man kunde vara två spelare samtidigt förhöjde också spelglädjen.

Johanna:s andra spel var Little Nemo The Dream Master. Det som var roligt med detta spel var, ungefär som i Bubble Bobble, att det var lätt att sätta sig in i men att det samtidigt fanns väldigt många platser att komma till. Hon tillade även att spelets glada färger i grafiken, charm, fina djur och vackra världar var en orsak till att det var så kul att spela. Jag frågade då om grafiken hade betydelse och hon svarade att det hade den absolut (då spelet kom ansågs det ha ganska bra grafik, någonting man förmodligen inte skulle anse idag). Spelets utseende i kombination med musiken, som hon också tyckte mycket om, gjorde att det blev en bra stämning i spelet. Det som drev henne att fortsätta spela var först och främst bakgrundshistorien som länkade samman alla banorna med hjälp av korta filmsekvenser. Detta gjorde att hon ville komma till nästa bana och slutligen se vad som skulle komma att hända i slutet av spelets värld.

Det tredje datorspelet Johanna hade valt var Zelda 3 – A link to the past. Det som främst var roligt med detta spel var just att det hade en så pass stark och levande bakgrundshistoria, att man kunde gå omkring och kämpa om saker och prata med folk i byar i en stor och fascinerande värld. Det som drev henne vidare i sitt spelande var att hon var tvungen att tänka ganska mycket på kluriga problem, men hon hittade ändå hela tiden små belöningar i form av föremål och skatter vilket gjorde att det kändes som om hon kom framåt. Det faktum att man hade stor valmöjlighet var också värdefullt.

”…så kom man in i nån borg där man skulle kanske klara nåt svårt monster och om man inte klarade det så kunde man gå vidare och lösa ett annat problem i nån by nån annanstans under tiden så man kunde få en sorts break – det där tror jag är en viktig grej också att man liksom kan ha ett litet val.”







Tillbaka till Datorspel