Datorspel - roliga spel



Klara ett datorspel

Jag frågade intervjupersonerna vad som var målet med de flesta datorspel, varför man ville klara ett spel, om det var viktigt och varför det i så fall var det. För Johanna verkade det inte vara speciellt viktigt att just klara spelen. Inte heller hade hon en känsla av att det var en oavslutad uppgift som hängde över henne, bara om det var ett speciellt spel som hade rykte om sig att ha ett extraordinärt slut. Det verkade inte existera något speciellt mål med spelen utan hon ville bara få en kort stunds verklighetsflykt.

”Bara man har det kul när man spelar. […] Att slappna av och bli underhållen.”

När jag ändå frågade vad som var det bästa med att klara ett spel svarade hon att det var känslan av att ha avslutat någonting, att ha sett allting som går att se i spelet samt att få känna sig duktig ett tag.

Christine såg spelandet som ett tidsfördriv, ett alternativ till TV-tittande. Hon hade dock hela tiden i sikte att klara spelet. Hon beskrev sig själv som ganska resultatinriktad och kunde ibland sätta upp en sorts ”deadline” då hon skulle ha klarat ett visst spel. Förutsättningen var då att det hela tiden under spelets gång skulle finnas någonting som gjorde att det var värt att kämpa för, hennes intresse skulle väckas.

Christine nämnde också att hon nästan alltid undrade vad som skulle hända i slutet av ett spel. När hon sedan nådde detta slut fick hon en känsla av hon var duktig. Hon sade t.o.m. att det kunde kännas högtidligt att klara ett spel, speciellt om det var någonting man kämpat med under en längre tid.

Johans mål med datorspel i allmänhet var främst att ha kul men också att klara det. Det krävdes alltid att spelet var tillräckligt kul, annars skulle han inte orka ta sig till slutet. Han brukade ha detta mål framför sig under hela spelandet så snart han avgjort att ett spel var värt att satsa sin tid på. De spel som inte gick att klara (en del spel har inte ett definierat slut) hittade han andra mål i, om det var ett rollspel kunde det t.ex. vara att nå den högsta poängnivån av styrka för att sedan kunna besegra andra spelare över Internet.

Johan tyckte att det bästa med att ha klarat ett spel var att man gått igenom alltihop, gjort allting och sett hela spelet. Hade det dessutom en bra story var det intressant att ha gått igenom denna och det var även kul att se själva slutscenerna. Han tänkte inte så mycket på slutet när han precis påbörjat ett spel, utan mer när han hade spelat ett tag. Slutet verkade vara en viktig drivkraft men inte den allra största. Det som drev mest var helt enkelt att komma framåt över huvud taget. Slutet var mest kul precis när det kom.

Johan tyckte att det var viktigt att klara ett spel, ”annars sitter man och irriterar sig på att man inte har kommit förbi det där hindret”, men han tillade också att det inte spelade så stor roll om det ändå var ett dåligt spel.

Olofs mål med de flesta datorspel tycktes vara att klara dem så bra som möjligt. Att vara bra på spel var någonting han definierade som en talang:

”…typ, jag vet inte vad jag vill göra med livet, men jag är i alla fall grym på det här.”

Han såg spelet som en utmaning som han ville klara av. Efter att han hade klarat ett spel kunde han spela det igen bara på kul, men tillade att man först måste ”vinna”. Han beskrev det som att man tävlade mot själva spelet när man spelade ett spel i singleplay. Han tyckte att det var ganska viktigt att klara de spel man tog sig an. Även Olof nämnde att han ville få reda på slutet på spelets story:

”Att liksom utforska och förstå allting, förstå sig på hela spelet, alla sambanden…”

Han beskrev en intressant story som en oerhört viktig drivkraft för att vilja ta sig till slutet. Att däremot klara ett spel som ändå inte var särskilt bra var för honom inte lika väsentligt. Var det ett tråkigt spel med en intetsägande handling kunde han leva med att inte klara det.







Tillbaka till Datorspel