Datorspel - roliga spel



Onlinespelens långa livslängd

Johan:s huvudsakliga mål med Quake var att träna upp sig för att kunna döda andra spelares gubbar i multiplayer. Han brukade aldrig spela detta spel i singleplayer utan förklarade att Quake var ett sådant spel man bara klarade en enda gång. Att klara det var inte en speciellt intressant upplevelse och inte heller var det speciellt viktigt att klara den typen av datorspel. I singleplayer var spelet väldigt enformigt och slutet var också mycket tråkigt:

”Man dödade sista bossen, så blev det värsta splatten. Så såg man sig själv med en yxa i handen och så var det lite text.”

Han spelade aldrig mer Quake i singleplayer efter det att han hade klarat det och tillade att spelet egentligen skulle vara mycket dåligt om det inte fanns möjlighet till onlinespel.

Fallout 2 hade han också klarat och det var också det som hela tiden varit målet med spelet. Det som var roligt med det var ha fått spela igenom alla uppdragen och se hur den utmärkta storyn hade slutat. Dessutom kunde man ju, som tidigare nämnts, klara spelet på ett gott eller ett ont sätt. Det var roligast att klara det på ett gott sätt eftersom man då fick mer speltid och det var bara då man fick besegra slutbossen. Delmålen (i det här fallet uppdragen) var det som var viktigast för stunden.

På frågan om han spelat spelet igen efter att han klarat det svarade han att Fallout 2 var ett mycket speciellt datorspel eftersom det fanns uppdrag som låg lite utanför storyn och som man kunde slutföra efter det att man klarat spelet. Målet ändrades då till att utforska och lyckas hitta så många hemligheter som möjligt. Han hade dock aldrig spelat hela spelet igen eftersom han redan visste vad som skulle hända. Att spela igenom de kvarvarande uppdragen verkade han inte heller vara så överdrivet intresserad av, dels för att det var svårt att hitta dem och dels för att han ju redan sett de flesta vapnen och fienderna. Det fanns inte så många överraskningar kvar längre.

Målet med Diablo i singleplayer var att klara det. I onlinespelet gällde det att spela så pass mycket att gubben nådde höga poäng och hade en chans att vinna över andra spelare över Internet. Johan hade klarat Diablo på alla tre svårighetsgraderna. Det var roligt att se slutet första gången men efter det klarade han bara spelet igen för att få bättre föremål. Diablo var ett sådant datorspel som lönade sig att klara flera gånger eftersom man fick fler och bättre saker varje gång. Det verkade finnas ett nästan obegränsat antal vapen. Dessa föremål och vapen kunde man sedan använda antingen till att besegra andra spelare med eller byta mot nya föremål över Internet. Han förklarade också att han inte tänkt så mycket på slutet när han började spela utan varje uppdrag blev ett delmål som man fokuserade på. Att Diablo även gick att spela som onlinespel var ytterligare en anledning till att det var roligt att fortsätta spela efter att han klarat det.







Tillbaka till Datorspel