Datorspel - roliga spel



Skicklighet på datorspel

Olof berättade att han klarat Castlevania oräkneliga gånger. Det verkade nästan vara ett spel han klarade regelbundet. Jag frågade om det var spelets slut som lockade redan från början eller om det fanns några delmål som drev spelandet framåt. Då svarade han att ett viktigt ”delmål” var att spela så bra som möjligt. Eftersom man hade ett oändligt antal ”continues” och kunde börja om från den bana där man sist dog kunde man ju spela tills man klarade den, men han menade att det blev som ett mål i sig att bli skadad så lite som möjligt. En annan sak som var kul var att försöka hitta alla dolda föremål som finns på banorna, att ha sett allting.

Att klara spelet efter att han klarat det för första gången var dock tråkigare eftersom man då hade förlorat själva viljan att se vad som hände i slutet men han tillade också att Castlevania var ett sådant datorspel som fortfarande var roligt att bara spela. Hade däremot handlingen varit det allra viktigaste i spelet så hade det inte varit lika roligt att spela det igen eftersom man då redan visste hur det skulle sluta. De gånger han spelade efter att ha klarat det första gången, var målet att klara det igen. Han brukade spela till slutet när han väl påbörjat spelet.

Mega Man hade han också klarat och det hade tagit ett bra tag. Spelet hade ingen speciell handling enligt Olof, så för den sakens skull var det inte spännande att klara det. Det som egentligen lockade mest verkade vara de delmål i form av minibossar som presenterades under spelets gång. En intressant sak var att man inte visste hur många banor man var tvungen att spela innan det var slut. Det som verkade vara den sista bossen var inte det, utan denne blev först starkare innan man kunde klara honom slutgiltigt. Speltillverkarna lurade med andra ord spelaren.

Olof tyckte att Mega Man kunde vara ganska roligt att spela någon gång då och då fastän han hade klarat det. Anledningen till det var att man kunde klara hela spelet på inte alltför lång tid (ca två timmar). Datorpel som däremot tog flera timmar att spela igenom, så lång tid att man måste kunna spara spelet (typ Zelda), ville man inte gärna klara alltför regelbundet. Det skulle i så fall vara trist att börja om från början, hitta lite saker och sedan sluta. Men Mega Man kunde man klara inom överskådlig tid, resonerade Olof.

När det gällde Halflife tog Olof återigen upp den viktiga skillnaden mellan detta spel och hans två andra favoritspel nämligen den framträdande rollen av en ordentlig handling. Storyn var hela tiden det som drev honom att komma vidare i Halflife eftersom han ville veta vad som skulle hända härnäst till skillnad från Mega Man och Castlevania där man mest bara klarade saker för att få se andra banor. Därför var det inte enbart slutet som lockade i Halflife utan även nästa etapp i handlingen var intressant. Det som ibland verkade vara det stora målet visade sig efter ett tag bara vara ett litet delmål. Handlingen vände hela tiden.

Spänningen som handlingen erbjudit försvann också när han till slut klarade spelet. Han kunde tänka sig att spela det igen eftersom det var så välgjort men förklarade att den här typen av datorspel tappar sin tjusning efter att man klarat dem, mycket mer än Castlevania och Mega Man gör. Som tidigare nämnts i samband med dessa två spel, tyckte han att det var jobbigt att klara ett spel som Halflife igen eftersom det tog mycket längre tid. Det som däremot kunde vara kul med att spela Halflife igen var att man kunde testa olika möjligheter och ställa högre krav på sitt spelande – t.ex. försöka klara av en bana utan att bli upptäckt en enda gång.

Jag frågade också om det inte var roligt att spela Halflife i multiplay men han tyckte inte att detta var lika roligt som i exempelvis Quake. I Quake kunde man nämligen hjälpas åt och spela singleplayvarianten med alla dess banor på flera spelare över nätet mot datorn, vilket han tyckte var mycket roligare än att bara springa omkring och skjuta varandra på en och samma arena (vilket är det enda som erbjuds i Halflife).







Tillbaka till Datorspel