Datorspel - roliga spel



Våldsamma datorspel

Johans första datorspel var Quake till PC och det som främst var roligt med det spelet enligt honom var att det fungerade så bra att spela i team över Internet. Johan spelar nämligen nästan bara spel över nätet. I placeringen av olika spelare på banan fann han ett intressant strategiskt tänkande:

”Du ska stå där och du ska stå där, varje gubbe håller ett område.”

Han påpekade också att vapnen man fick var bra och att fysiken var välgjord. Med det menade han att gubben var lättstyrd och rörde sig på ett bra sätt. Vidare tyckte han att banorna var roliga eftersom de var så actionfyllda och även ”arkitekturen” som han kallade det (banans form och var föremålen var placerade) var bra vilket gjorde att banorna var roliga att springa omkring i. Han nämnde också att han uppskattade den flexibla grafikmotorn som gör att man kan stänga av skuggor och detaljrikedomen i grafiken för att spelet ska flyta på snabbare och smidigare. Våldet verkade dessutom vara oerhört betydelsefullt för den här personen:

”När man skjuter någon blir det sköna splattar, blod och grejer, skallen av.”

Frihet, som han nämnde som en viktig faktor inledningsvis, tyckte han inte var riktigt lika viktigt när det gällde spel man mest spelade i multiplayer. Blir det för mycket frihet i ett sådant spel förstör det multiplayer spelandet, menade han.

Han tillade också att det som var roligt med att spela via Internet var själva spelandet. Det var också kul att träffa kompisar och nytt folk via nätspelandet men det var absolut inte det primära. Det som framför allt fängslade och gjorde att han ville spela vidare var de olika matcherna – att vara med i en klan och utmana andra klaner för att se vem som var bäst. Han brukade också träna tillsammans med den egna klanen och hitta nya knep för att vinna lättare.

Johans nästa datorspel var Fallout 2 och det som framför allt var kul med det var den av Johan så omtalade friheten. Det fanns en stor valmöjlighet – man kunde göra lite som man ville och inte känna sig så styrd av spelet.

”Du kan döda vem du vill. Du kan knarka. Du kan typ göra vad som helst. Du kan ligga med prostituerade och mutanter, du kan bli porrstjärna, du kan gifta dig.”

I det här spelet kan spelaren välja om han vill vara god eller ond. Man kan t.o.m. välja om man vill klara spelet på ett gott eller ont sätt. Johan menade att det var bra att spelet inte bestämde över ens moral. Det var också kul att kunna testa att göra sådant man inte kan eller bör göra i verkliga livet. Dessutom var spelets simulerade verklighet välgjord vilket gjorde att det kändes ganska verkligt när huvudpersonen t.ex. knarkade. Variationen var också en viktig faktor för spelglädjen: det fanns många olika vapen och man kunde välja bland en mängd olika färdigheter som huvudpersonen skulle ha. Det som drev honom vidare genom spelet var främst att man fick allt bättre vapen, att det kom nya fiender samt att huvudpersonen blev bättre och starkare.

Det tredje datorspelet Johan hade valt var Diablo, också det till PC. Även i Diablo kan man spela mot andra över Internet och det var mycket det som Johan tyckte var underhållande. Han brukade mäta sin gubbe mot motspelarnas för att se vem som var bäst samt jämföra förmågor och föremål. Ju mer man spelade desto bättre blev gubben och det fanns många vapen och saker att hitta.

Det som drev honom vidare var först och främst att han ville se sista bossen, Diablo och ta reda på vad man fick av honom när han besegrades. En annan drivkraft var att hitta nya saker ju längre in i spelet han kom – saker som han senare kunde använda till att döda andra spelare eller byta mot vapen.







Tillbaka till Datorspel